Den natt rövarhövdingen Mattis dotter Ronja föds drar ett väldigt oväder över Mattisskogen. Så otäckt är det att endast de grymma Vildvittrorna kan vistas ute. Blixtarna korsar den becksvarta himlen – och plötsligt slår åskan ned och klyver den mäktiga Mattisborgen i två delar.
Trots sin dramatiska ankomst växer Ronja upp till en ganska fridsam liten rövarflicka. Men modig är hon och när hon blivit stor nog skickas hon ut i Mattisskogen för att lära känna alla faror som lurar där. Här finns grådvärgar och rumpnissar, den farliga älven och det hemska Djävulsgapet. Men den största faran känner inte ens Mattis till – i skogen finns också Birk, son till Mattis ärkefiende Borka… Och Mattis som trodde att Borkaätten var på väg att dö ut! Inte blir det bättre av att Borka och hans rövarband bosatt sig i den del av Mattisborgen som ligger på andra sidan Djävulsgapet. Den gamla fejden blossar upp igen, men till de båda hövdingarnas förtret vägrar barnen att delta. Istället blir de bästa vänner och när det upptäcks blir det omöjligt att bo kvar i borgen.
Ronja och Birk väljer att ge sig ut i Mattisskogen där de bor i en gammal björngrotta och lever på det naturen ger. Ännu är det sommar, men hur ska det gå när vintern kommer? Och hur ska Mattis överleva sorgen över att ha förlorat sin älskade Ronja? Kanske måste han till slut följa den kloke Skalle-Pers råd: att försonas med Borka. Mattis slits mellan sin längtan efter Ronja och sitt hat mot Borkaätten. Och Ronja, hon har ärvt sin fars envishet och ger inte vika för något.
Arbetet med en Ronjafilm påbörjades under 1982 och i vanlig ordning var det Olle Hellbom som fick ansvaret att filmatisera boken. Han använde våren till att få ihop finansiering, hitta medarbetare samt att leta efter en bra urskog som inspelningsplats. Men Olle Hellbom som led av cancer, gick plötsligt bort i juni det året.
Det var inte självklart vem som skulle ta över som regissör men Tage Danielsson fick erbjudandet. Tage och Astrid Lindgren hade lärt känna varandra på Radiotjänst på 50-talet när Tage var underhållningschef och Astrid deltog i programmet Tjugo frågor. Han hade dessutom medverkat i filmen Skrållan, Ruskprick och Knorrhane. Astrid och Tage träffades ofta under förberedelserna och han hade alltid en mängd frågor till henne, t ex ”Hur stor är egentligen en rumpnisse?”.
Arbetet med att hitta en passande skog utan kraftledningar eller liknande fortsatte via bil, flygplan, helikopter och luftballong och hittades till slut i ett naturreservat i Dalsland. Hanna Zetterberg sökte rollen som Ronja och hennes integritet och ögon gjorde genast stort intryck. Att hitta Birk var svårare, men en av Tages assistenter hittade Dan Håfström lekandes på en lekplats och bad honom söka rollen. Börje Ahlstedt sökte rollen som Mattis och hävdade att han minsann kunde rida, fast han egentligen aldrig suttit på en hästrygg. Han fick gå på ridläger i två veckor tillsammans med en massa småtjejer. Att spela in scener med hästar var på det hela taget svårt eftersom hästarna blev så rädda för ”klappan” som slogs ihop när respektive inspelning började.
Mycket i Ronjafilmen är löst via trickfilm på olika sätt. Rumpnissarna är vanliga maskerade skådespelare men med fyra gånger för stor rekvisita; skidor, stavar och stövlar, så att de ser mindre ut. Grådvärgarna spelades av ett gäng förskolebarn med ficklampor och Helvetesgapet är i verkligheten bara 2,5 meter djupt.
Filmen om Ronja hade premiär den 14 dec 1984 och belönades med en silverbjörn i Berlin 1985. I oktober samma år gick Tage Danielsson tragiskt bort, han led liksom Olle Hellbom av cancer.