The Magic of Reading
“And we sat there on the floor, my brother and I, and I heard her read the wonderful story about the giant ‘Bam-Bam’ and the fairy ‘Viribunda’. Yes, I could have died right there on the spot!
It was in that moment that my love of reading was born. With the impatience of a four-year-old I stared at the strange, black curlicues that Edit was able to interpret but not me, and that through some strange magic suddenly could fill the entire kitchen with fairies and giants and witches.”
There was a cottage at Näs where Sven, who took care of the Ericsson family’s cows and other animals, lived with his wife Kristin and their daughter Edit. Astrid and Gunnar loved playing at the slightly older Edit’s house. She had her own room in the attic with the most incredibly exciting things. There were dolls, bookmarks, little boxes with pearls and a few storybooks.
In Kristin’s modest kitchen there was a wooden sofa, a table, a couple of chairs and a wood-burning stove. It was in this kitchen, one day as the rain pounded against the windows, that Edit read four-year-old Astrid her very first story. When Edit read about the giant ‘Bam-Bam’ and the fairy ‘Viribunda’ the kitchen suddenly transformed into a magical place. “It set my little soul rocking and it has never really stopped.”
The kitchen became forever important. Astrid later recounted how almost all kitchens described in her books are actually based on Kristin’s kitchen.
“A childhood without books – that would be no childhood. That would be like being shut out from the enchanted place where you can go and find the rarest kind of joy”
Astrid Lindgren, in "Vi husmödrar" 1956:10Books to read aloud 3-6 year olds
Bokutdrag
"Himlen skimrade i de underbaraste färger och en lätt dimma låg över ängarna. Det var en sådan kväll då man längtar, fast man inte vet vart. Den lilla draken, suggan och alla smågrisarna var utsläppta i hagen för att få lite motion. Min bror och jag var där och såg på. Vi frös i den kalla kvällsluften som var kylig av dimma. Vi hoppade upp och ner för att hålla oss varma, och jag tänkte att nu ska jag snart gå och lägga mig i min varma säng och jag ska nog läsa en saga innan jag somnar. Just då kom den lilla draken fram till mig. Han la en kall tass på min kind och hans röda ögon var fulla av tårar. Och därefter– o, vad det var underligt – därefter flög han sin väg. Vi visste inte att han kunde flyga. Men han höjde sig upp i luften och flög rakt in i solnedgången. Vi såg honom till sist bara som en liten svart prick mot den eldröda solen. Och vi hörde hur han sjöng. Han sjöng med en alldeles klar liten röst medan han flög. Jag tror att han var lycklig."
/Ur Draken med de röda ögonen
“Once we have got used to finding delight and comfort in books, then we can no longer do without them.”
Astrid Lindgren, from the essay “Does the book have a future?”, in “Samuel August from Sevedstorp and Hanna from Hult”, 1975.Vad läste Astrid Lindgren?
Astrid Lindgren älskade att läsa och har beskrivit hur en ny bok var ”något nästan smärtsamt underbart”. Flera av barndomens favoritböcker följde med henne hela livet och lästes högt för barn och barnbarn.
Här har vi samlat Astrid Lindgrens favoritböcker“I want to write for a readership that can create miracles. Children create miracles when they read.”
From “That’s why children need books”, the speech Astrid Lindgren held at the reception of the H C Andersen Award in April 1958.Boktips för de allra minsta
Bokutdrag
”I natt var Emil och Alfred utte och tog kräfter, di feck 60 tjog, men sen förstoss, ja käre hjärtans …” Sextio tjog, har du någonsin hört på maken? Det är en okristlig massa kräftor, räkna efter själv så får du se! Där hade Emil en glad natt ska jag säga, och om du någon gång har varit med och fiskat kräftor i någon liten Smålandssjö en mörk augustinatt, så förstår du varför. Då vet du hur roligt det är och hur blöt man blir och hur märkvärdigt allting känns. Uj, det är så mörkt, skogen står så svart omkring sjön, allting är så tyst, man hör bara hur vattnet klafsar om benen på en, där man går och kliver i strandkanten. Om man har bloss att lysa med så som Emil och Alfred hade, då ser man kräftorna, stora och svarta, krypa omkring bland stenarna på sjöbotten och man sticker bara ner handen och hugger dem över ryggen en efter en och stoppar dem i säcken. När Emil och Alfred vandrade hem i gryningen hade de kräftor mer än de egentligen orkade bära, men Emil visslade ändå och sjöng där han gick."
Ur Än lever Emil i Lönneberga
A child, alone with his book, creates for himself, somewhere in the secret recesses of the soul, his own pictures which surpass all else. Such pictures are necessary for humanity. On the day that the children’s imagination no longer has the strength to create them, on that day humanity will be poorer. All great things that have happened in the world, happened first of all in someone’s imagination, and the aspect of the world of tomorrow depends largely on the extent of the power of imagination in those who are just now learning to read. This is why children must have books.
from Astrid Lindgren's acceptance speech when receiving the H.C. Andersen Medal in 1958Boktips för nya läsare
“I had such a terrible pent-up love of reading that it’s almost strange that when I finally got hold of books I didn’t read myself into the grave.”
Astrid LindgrenLär känna Astrid Lindgren
Bokutdrag
"När de en gång blev sådana där beklagansvärda gamla fyrtioåringar som hon hade siat om, så skulle de ändå minnas sin underbara sommarlek. Och de skulle aldrig kunna tänka på den utan att komma ihåg hur det kändes att springa barfota över Präriens lena gräs om försommarkvällarna, hur ljumt och vänligt åns vatten porlade under fötterna, när man plaskade fram över Eva-Lottas spång på väg till någon avgörande drabbning och hur varmt solen lyste in genom de öppna luckorna till bagerivinden, tills själva trägolvet i Vita Rosens högkvarter luktade sommar."
Ur Kalle Blomkvist och Rasmus