“”Jag vet en som ska ställa till kalas!” ”Vem då”, sa Ida. Emil dunkade näven i skrubben en gång till. ”Det ska jag”, sa han. Och så talade han om hur det skulle bli. Kalas skulle det bli så att det brakade om det, för nu skulle vart levandes hjon i Lönneberga fattigstuga till Katthult och det tvärt!”