Ich habe auch gelebt!

Brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung från Berlin är ett politiskt och kulturellt samtal mot fonden av efterkrigstidens Europa. Att läsa deras brev är som att sitta på kafé i 50-talets Europa och lyssna på två livliga, vetgiriga och nyfikna röster vid bordet intill. Breven ger en fördjupad bild av den intellektuella och politiska Astrid Lindgren, en sida av den världsberömda författarinnan som inte är så väl känd. Samtidigt ger den en inblick i de två kvinnornas djupa vänskap som bestod trots det geografiska avståndet och trots Louises obesvarade förälskelse i Astrid.

Mer än 600 brev utbytte de två väninnorna från 1953 och fram till Louises död 1965. Det är åren då Astrid Lindgren skriver många av sina mest älskade berättelser, arbetar som förläggare på Rabén & Sjögren och dessutom deltar på mängder av officiella framträdanden, boklanseringar och filmpremiärer. Mellan Astrid och Louise pågår ett ständigt samtal om vardagen, arbetslivet, drömmarna, nyttan med litteratur, vänskapens konst och inte minst kärlekens gränser. Som läsare dras man in i de två vännernas värld och brevväxlingen blir till en roman där de två rösterna flätas samman till en gemensam berättelse.

Det är Jens Andersen, författaren till den kritikerrosade Astrid Lindgrenbiografin Denna dagen, ett liv, som, tillsammans med Jette Glargaard, har redigerat och sammanställt det fylliga urvalet av brev och skrivit förord.