Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
Katthult Lönneberga, det var den gossens hem.
Hujedamej, sånt barn han var,
ej värre tänkas kan,
och Emil var det namn han bar,
ja, Emil hette han.

Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej
sing-dudel-dej sing-dudel-dej
hu-jeda-jeda-mej.

Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
Upp i Katthults flaggstång hissa' han sin lilla syster,
stod sen lugnt och såg henne hänga där på svaj.
Hujedamej, sånt barn han var,
fast Ida var rätt nöjd,
ty ingen annan svävat har
på denna höga höjd.

Refr.

Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast
uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
så det blev att fara till doktorn det med hast.
Hujedamej, sånt barn han var,
tror inte också ni,
att den som blott en soppskål har
vill ej ha gossar i?

Refr.

Viljen I sen höra så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i körsbärsti'n.
Det var då han la sej full, och full blev också grisen,
jojo, det var allt ett par sköna fyllesvin.
Hujedamej, sånt barn han var,
men som godtemplare
stod Emil redan nästa dag
och det var kärt att se.

Refr.

Vidare, govänner, så kan jag för er berätta
om den sorgens dag, när han lurade sin far
till att köra stortån i en gillrad råttefälla.
Av den stackars stortån blev det ej mycket kvar.
Hujedamej, sånt barn han var,
han hävde samma dag
sju liter paltsmet på sin far
med nya, friska tag.

Refr.

Och till sist, govänner, så kan jag för er berätta
hur i Trisseboda sin far han låste in.
Stackars far försökte krypa ut igenom gluggen
men blev fast och hang där, tills natten den bröt in.
Hujedamej, sånt barn han var,
den Emil som jag minns.
Nog är sånt illdåd mot en far
det grymmaste som finns.

Refr.

Hör nu på, govänner, inte kan jag ju berätta
alla hemska hyss som vår Emil tog sej för,
men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
tänk på det, små barn, om ni denna visa hör.
Hujedamej, sånt barn han var,
i hela Småland fanns
ej nån så vild som Emil var
och ingen annan stans.

Refr.

Viljen I sen veta vem som visan diktat haver?
Det är pigan Lina som uti lust och kval
tjänade i Katthult uti sina unga dagar,
ack, vem kan väl räkna de flydda årens tal!
Hujedamej, sånt barn han var,
men nu så är han man,
och vi i Lönneberga har
ej bättre karl än han.

Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej
sing-dudel-dej sing-dudel-dej
hu-jeda-jeda-mej.



Text: Astrid Lindgren © The Astrid Lindgren Company
Administrerat av Universal Music Publishing AB
Musik: Georg Riedel